När det är en sådan där dag och man bara vill försvinna. När man ligger i mitten av sängen i ett mörklagt rum och man ändå envisas med att täcket måste täcka hela kroppen. När man envist ligger och tänker på hur lite man vill synas och hur mycket man bara vill hitta känslan av att ha gömt sig sådär riktigt jävla bra som när man var liten… När tankarna bara snurrar och gör en ännu mer angelägen om att få försvinna upp i tomma intet. När man flera timmar senare sedan inser att det är tankarna som snurrat som man velat ska försvinna… Inte en själv.
Japp, jag känner igen mig i det där. Försvinn inte, det är ändå bara tankar, som oftast inte ens stämmer… Väl beskrivet av detta påfrestande känsloläge!
LikeLike
Ja, det känsloläget är riiiktigt jobbigt!
LikeLike
Insiktsfullt, filosofiskt om våra tankar.
LikeLike
Tack för responsen! ❤️
LikeLike
Ha ha – den knöt du ihop fenomenalt!
LikeLike
Åh – vilken respons! ❤️
LikeLiked by 1 person