Det kom ett kuvert. Ett grisrosaglittrigt. Hon visste i princip direkt vem det var ifrån. Innan hon såg handstilen som skrivit hennes namn med svart bläck. Och hon behövde inte ens se efter om kuvertet var skickat med frimärke och posten. För hon visste redan att det var det.Det var minst sex år sedan hon fått ett sådant här kuvert! Hon log.
När hennes syster flyttade hemifrån och började studera så fick hon de grisrosaglittriga kuverten varje månad. Åtminstone. Ibland fick hon dem till och med oftare än så. Hennes syster skrev för att hon skulle träna sin läsning och skrivning. Det var inte uttalat anledningen, men nu visste hon att det antagligen var därför… Det var hennes systers sätt att på ett storasystervis göra något fint och värdefullt för lillasystern. För henne. Hon strök över kuvertet medan hon mindes.
Sex år var deras siffra. Det skiljde sex år på henne och hennes storasyster. Nästan till och med exakt. Hennes storasyster kom till världen i maj månad – och sex år senare – hon som lillasyster likaså. Datummässigt föddes hennes syster sex år tidigare – den 6:e maj – och hon själv såg världen den 8:e.
Hon öppnade försiktigt kuvertet. Brevpappret kände hon också igen. Rosa rosor ramade in brevet som började med hennes namn. När hon kom till slutet såg hon knappt systerns namnteckning bland alla glädjetårar. Vilken syster hon hade! Hennes syster hade skickat detta vackra brev med noga kalkuleringar. Det hade kommit fram exakt samma dag som hon började högskolan. På exakt samma slags dag som hennes syster för sex år sedan skrev sitt första brev till en lillasyster. En lillasyster som kanske aldrig själv skulle gå på någon högskola… Inte om hon inte hade börjat öva på att läsa och skriva på allvar. Hon log vid tanken.
Hon rotade fram sitt eget brevpapper. Det med solgulglittriga kuvert och brevpapper med gula rosor som inramning. Hur skulle hon med ord kunna skriva vad hon kände? Vad hon tänkte? Hon hoppades att några ord skulle hitta rätt…
När det kliar i fingrarna... 