P.g.a. SkrivPuff: Baserad på

Han ville vara baserad på en verklig historia, men ibland tvivlade han.

Advertisements

P.g.a. SkrivPuff: Syssla

Hon hade ingen aning om vad hon sysslade med, men uppenbarligen fungerade det hon inte hade en aning om att hon gjorde. Hon kände sig trots allt oerhört till freds med livet och det var faktiskt ingen som hade stoppat henne hittills. Vad hon än sysslade med, högst omedvetet, kunde hon kanske fortsätta att syssla med?

P.g.a. SkrivPuff: Gamla

Vad som ansågs gammalt hade han på senare år förstått handlade både om tid och perspektiv.

En gång i tiden hade han trott att det var vid sexton års ålder man på ett sätt blev gammal – gifte sig, skaffade barn och hus. När han själv kom upp i sextonårsåldern kände han sig visserligen ganska vuxen, men inte var han nära det han trott som yngre.

Och i sextonårsåldern tyckte han att man var gammal i tjugoårsåldern och då hade han en bild av att det var då allt det vuxna skulle hända – giftermål, barn och hus. Men fyra år gick snabbt och när han snart kom upp i den åldern insåg han plötsligt att tjugo år inte var så gammalt som han förut tänkt. Visst hade några stadgat sig, hittat sin så kallade andra hälft och någon han kände hade eventuellt påbörjat något av kapitlen han tänkt att tjugoåringar var mogna att göra fyra år bakåt i tiden – men – de allra flesta var fortfarande inte där. Däribland han själv.

Så i tjugoårsåldern började han tänka lite mer realistiskt och kunde åtminstone tänka tanken att det var i trettioårsåldern de flesta nog blivit gamla nog att dela sin framtid med maka eller make, att det var då de flesta nog hade barn och ägde hus. Och se på fan att tio år gick lika fort. Nog hade många gift sig, vissa hade även hunnit skilja sig. Nog hade många barn och vissa inte bara ett. Och nog hade många hus. Men det var fortfarande många som inte hittat någon att stadga sig med, som inte ville, kunde eller hade fått möjligheten att skaffa barn. Det var fortfarande även många som bodde i lägenheter, vissa med drömmen att flytta till hus en dag, andra hade inte den drömmen och några hade gett upp drömmen om hus för länge sedan.

I trettioårsåldern började han tänka på fyrtiofem som gammalt. Han började se fyrtiofemårsåldern som en milstolpe då allt som inte hunnit hända aldrig skulle hända. De kommande åren blev därför ganska åldersnojiga och ju närmare han kom den tänkta milstolpen, desto mer stressad kände han sig. Detta till trots hittade han sin andra hälft strax innan han nådde fyrtiofemårsstrecket. Han fick även två bonusar – Evas döttrar Linnéa och Amanda.

Vid fyrtiofem hade han och Eva även en liten Emilia. Inte hade han kunnat ana hur mycket man kunde älska andra – sin sambo, hennes tidigare mirakel och deras gemensamma. Lite betydde helt plötsligt fyrtiofem, giftermål eller hus. Allt skulle komma då det var meningen för just honom hade han börjat tänka. Och familjen var hans hela fokus. Gammal blev han nog inte förrän efter sextiofem.

Och nu satt han där sextiofem år och lite till… Och han kände sig inte så gammal som han tidigare trott. Nej, gammal blev han nog inte förrän vid nittio, eventuellt…

P.g.a. SkrivPuff: Dåna

Det var en sådan dag. En sådan dag då tystheten dånade. Den dånade så pass att hon inte kunde tänka på något annat. Det kändes som om tystnaden överröstade allt annat. Hon kunde bara fokusera på dånet. 

Det var en sådan dag. En dag då det dånade av ensamhet, saknad och allt som inte gick att återkalla. Det dånde av nutid, dåtid och framtid: av allt som var, allt som inte var och allt som aldrig mer skulle bli…

Det var en sådan dag. En sådan dag då tystheten var det enda verkligt närvarande. Dånet av tystnaden lämnade henne inte oberörd utan snarast upprörd. Hur kunde avsaknaden av något – eller någon – kännas så pass?

P.g.a. SkrivPuff: Måste

När man är överöst av akademiska måsten och ens hem är renare än någonsin. Man har både hunnit prioritera disk, städ och tvätt framför studierna. Man har till och med funnit tiden att rengöra skrymslen och vrår med tandborste. Man har organiserat om i bokhyllor, sorterat upp sina filmer efter genre, man har uppnått perfektion i var garderob, i var skåp och på skrivbordet. I frysen ligger matlådor med prydligt uppmärkta etiketter, varje pantflaska är pantad och allt som ska till återvinning är återvunnet. Kylen är klanderfri, balkongen erhåller inte ett enda löv eller ens pollen och dammråttor är ett utdött husdjur.

Ja, när man är överöst av akademiska måsten och ens hem är renare än någonsin. Då, men inte dessförinnan, tar man tag i de måsten man tvångsmässigt försökt undvika på alla sätt man kunnat.

P.g.a. SkrivPuff: Klockan var elva på kvällen

Klockan var elva på kvällen. Marion kände sig ganska desorienterad och kunde bara snabbt konstatera att det svaga mörkret utomhus och klockan talade samma språk. Klockan var verkligen elva!

Hon hade satt sig vid köksbordet och ätit frukost strax efter klockan sex i morse. Hon hade sedan omhuldat sig morgonrocken och dragit fram allt material som skulle komma att bli de avgörande delarna i hennes C-uppsats… Sedan minns hon att hon gjort upp en plan om vad hon hade att göra, vad som var viktigast att prioritera och sedan hade hon grävt ner sig i C-uppsatsande…

Och nu var klockan alltså elva? Magen kurrade till som för att övertyga Marion ytterligare om vad klockan faktiskt var. I samma stund som magen harklade sig kände Marion både hungern och tröttheten kicka in. Hon visste att räddningen åtminstone fanns någon meter bort. I frysen hade hon nämligen bunkrat upp med en hel del lunchlådor för att hon kände sig själv. Hon visste så väl hur hon kunde gå upp i atomer och glömma både tid och rum.

“Jag skulle skaffat den där katten Sara tjatade om.”, tänkte Marion medan hon förberedde matlådan för mikrovågsugnen. Sara hade trots allt låtit väldigt övertygande om att katten inte bara skulle erbjudit sällskap, utan att hon på köpet skulle fått en alldeles egen mat- och sovklocka…

P.g.a. SkrivPuff: Ikapp

När det känns som om man springer ikapp. Med livet självt, med tiden. Då känns det som att det för alltid och för evigt kommer finnas något att ta ikapp. Som om man hela tiden ligger ett steg efter, en tanke efter. Som om man aldrig kommer komma ikapp på riktigt.